Arkiv för kategorin ‘- Kärlek’

Min Fina Familj som jag Älskar så !

Vill stanna tiden ett tag och få njuta ordentligt av våran semester. Tiden går alldeles för snabbt. Vi har massa roliga saker kvar att göra, hoppas verkligen vi får tid till allt.

Sis

Nu ska vi hämta bästa Sis! Wiiieee

My babysis!

Älskade syster kommer hem på torsdag, wohooo! Äntligen :-) Vi har ju inte träffats sen Teneriffa, så hon har inte sett gravidmagen live. Kommer få en chock ;-)

Åh Jolie kommer bli så glad, massa dagar med bus med Moster

Bärplock

R & Jolie gick ut för att snickra och efter en stund hittade jag Gammelmormor & Jolie vid vinbärsbuskarna :-) ”Vi plockar blåbär” säger Jolie ;-)

Våran sommartjej

Underbara Mirakel

En kär vän som jag hållt tummarna för lite extra har i natt äntligen fått en Dotter

Underbara Mirakel Grattis fina Ni! Längtar tills vi ses, kramar

En blomma till Mor

Världens finaste tjej kom in med en blomma till mamma nyss. Hon var ute och lekte medan R snickrade och tyckte mamma skulle få en blomma och en kram

Min Älskade Liten

Glasspaus

Jolie och sin älskade Gammelmormor tog en glasspaus i skuggan efter kurragömma och jaga ute i trädgården. Jolie är så förtjust i sin gammelmormor (och saknar sin gammelmorfar ) Jag är så glad att de får ha det här bandet, det är värt så mycket. Fina fina Mormor

Bilsport

Maken är ju med i nya Bilsport med sin bil som han slitit med i många år :-)

Köp & läs ;-)

Mors Dag

Grattis alla Mammor på Mors dag

Maken skulle på biltävling i eftermiddag så han har bjudit ut mig på bio senare i veckan för att fira mig då istället ;-) Ser jag fram emot! Solen har strålat hela förmiddagen, sedan fick vi en rejäl regnskur här hemma innan solen kom fram igen så vi har varit ute flera timmar och  lunch ute hela familjen. Sedan spenderade jag och Jolie eftermiddagen hos Farmor & Farfar där det åts massa goda jordgubbar och busades i flera timmar. Härligt att bara vara. Maken är dessutom redan hemma då hans bil la av så jag får myskväll med maken ändå :-)

♥♥♥

 

Liljekonvaljer

Igår knackade svärfar på dörren. Han kom med denna vackra bukett av liljekonvaljer från honom och svärmor eftersom det var vår Bröllopsdag Det doftar himmelskt gott i hela köket där de står nu :-)

Hjärtat

Känner mig så extra blödig nu. Gråter för allt och inget. I eftermiddag var vi ute och lekte och Jolie sprang iväg till rutchkanan en bit bort i trädgården, klättrar upp för den höga stegen och åker ner. Tjuter av lycka och springer tillbaka mot mig leendes…Och då brister mitt hjärta ännu en gång av denna oändliga kärlek. Mitt Fina Barn ♥ Min fina fina tjej springer med sina små ben och ler med hela ansiktet. Så stor och stolt, så självständig men ändå så mammig. Vill kramas & pussas… Jag kommer ofta på mig själv med att tänka ”Herregud, det här är MIN dotter!” Den här lilla flickan med ett så stort hjärta, envis som få, kärleksfull, klok och så duktig på allt. Våran lillgumma. Jag gråter av lycka! Kärleken är så stor att man faller omkull gång på gång på gång… ”Mamma, är du ledsen?” ”Nej mamma är bara lite snorig”, svarade jag. ”Men varför har du tårar i ögonen då?” Och så gåter jag ännu mer för att hon förstår, för att hon vill trösta.

Min lilla tjej ♥

Bild från Mama-plåtningen

Kärleken

Vi har varit tillsammans i över 11 år, gifta i 3, har haft våra kissepojkar i snart 7 år och har en underbar Dotter som blir 3 år i augusti. Tänk om man vetat allt detta när man var 16 och nykär? :-) Älskar Er min fina, underbara Familj ♥

Hormoner

Sedan igår så har jag så nära till gråten hela tiden, jag kan gråta för allt och inget, stort och smått. Mitt hjärta värker samtidigt som det är överfullt av kärlek. Oro, hopp…

Hur ska man kunna älska någon så mycket som jag älskar min Jolie? Jag vet att det är vanliga funderingar men blev så himla omskakad när de funderingarna började dyka upp hos mig, för innan så kände jag bara att det är klart man kan (och det är de ju) men ändå. Och på något sätt känns det så fel och otacksamt att ens tänka så eftersom vi kämpat så för ett till barn, att det ska straffa sig om jag tänker så här.

Min älskade dotter, jag är så glad att jag har dig

Jag vill berätta något…

Jag har ju berättat om 2009 som varit ett jobbigt år för mig. Jag har inte berättat helt varför dock. Dels för att jag mått så dåligt och verkligen velat komma på fötter först. Ibland tänker jag att det varit lättare om jag varit öppen med allt, att slippa spela. Men sedan vet vi ju alla hur många det är som läser, hur vissa dömer och vrider på orden och det är inget jag orkat ta mitt i sorgen.

I mars 2009 blev jag & R äntligen gravida igen, vi hade försökt ganska länge och när plusset kom så var det helt ofattbart. Tyvärr blev lyckan inte långvarig då det slutade i ett MA (missed abortion). Det blev en tung vår men vi valde att gå vidare och fortsätta kämpa. Min första mens efteråt störtblödde jag. Läkaren hade själv sett att det inte fanns några rester kvar efter missfallet så jag vet inte varför det blev så, hjärnan kopplade kanske inte. Jag skrev i bloggen om mensen eftersom jag blev ganska skärrad. Men återhämtade mig snabbt. I juli plussade vi igen och var så glada att det gick så snabbt ändå. Nu måste det väl ändå gå vägen! Det gjorde det inte. Även denna gång slutade det i ett MA och funderingarna över vad som är FEL på mig satte igång. Ett missfall, ok. Det händer. Men två på raken, och som påminde om varandra. Varför? Vi har svårt att bli gravida och tydligen även svårt att behålla barnet. En tuff tid började. Det tog oerhört hårt på mig och  jag hamnade i en depression. Tre veckor efter det andra missfallet så dog min Morfar…

Jag hade svårt att ta mig ur det jobbiga. Jolie och min man, mina vänner, min familj. Utan dem hade jag aldrig tagit mig upp. Livet gick vidare och jag försökte hitta glädjen lite varje dag, och det gjorde jag ju tack vare min fina dotter ♥. Men sorgen om att aldrig kunna ge henne syskon fanns där och vi ville så gärna försöka igen och vi gjorde det, även om vi kanske inte orkade. Det fanns inget alternativ. Men när det inte tog sig så kom stressen, oron, ångesten och min kropp var i upplopp. Det kändes som ingenting fungerade. I februari fick vi en nystart. Vi bestämde oss för att åka utomlands i en vecka. Komma bort från allt, slappna av, ha de bra. Bara vi. Och det blev räddningen! Jag slappnade av därborta. Vi kände att vi levde igen. Vi har ett bra liv, en underbar dotter och resten får väl helt enkelt vänta. Det kanske inte är vår tur nu. Så där bestämde vi oss för att ”leva livet” och ha en underbar vår och sommar för att ladda batterierna. Jag blev mitt gamla glada jag igen och det var många som sa att jag verkade så glad när vi kom hem. Jag VAR glad!

I mars åkte vi till Stockholm för att gå på Melodifestivalen i Globen, den stora finalen med VIP-middag. Vi hade köpt med oss bubbel till rummet och maken köpte ett gravtest eftersom min mens var lite sen. Jag hade testat två dagar innan och det var negativt så jag fattade ju att det var kört men blev inte så ledsen denna gång eftersom vi inte riktigt försökt. Eftersom vi skulle dricka den kvällen så tyckte i alla fall maken att vi skulle ta ett test och jag kissade på stickan när vi kommit till hotellrummet. Det var ett digitalt test så man skulle vänta några minuter, la ifrån mig det bredvid handfatet och gick ut från toan så maken skulle få kissa. Han kommer ut från toan efter några minuter och hans ögon lyser av lycka. Jag skriker” Du får inte luras!!! Man gör inte så, det är inget att skämta om!” då jag var säker på att han lurades. Men det gjorde han inte. Det stod Gravid

Firade med vatten hela kvällen :-)

Fruar & sånt

Ska kika på Desperata Hemmafruarna snart. Så skönt att det fortfarande är ljust ute och klockan är halvnio. Tom. kvällströtta jag håller mig vaken och brukar även orka se Cougar Town. Stort va ;-) Jag har två plåtningar denna månad. En redan nästa vecka. Kommer bli lite fina bilder att använda till bloggen bl a. Det jag har lite ågren över är att håret inte är ”färdigt”. Jag ska ju bli mer guldblond men måste/vill vila håret till slutet av maj så det inte slits i onödan. Den andra plåtningen är i slutet av maj så där borde allt vara lugnt. Men det kan ju bli fina bilder ändå såklart. Hmm, får se hur det blir. Dagens stora i-landsproblem, don´t tell me.

Idag firar maken och jag 11 år och 5 månader tillsammans. Eller firar och firar, vi ska ha lite mys Det är ju helt galet vad gammal man känner sig när man tänker 11 år…Men så blev vi tillsammans när vi var 16 också. Den 26e maj har vi varit förlovade i 5 år och gifta i 3 :-)

Kram på er