Om det är något jag märker av ofta här i bloggen är det småsura kommentarer och nedsättande ord och ifrågasättningar vad gäller min träning. Jag har inget emot att svara på frågor, det har jag gjort många gånger redan men när det börjar bli en taskig stämning så tycker jag det blir riktigt trist. Jag har ett eget företag, lägger upp mina jobbdagar så att jag jobbar 8-10 timmar per dag beroende på hur mycket jag har att göra. Jobbar när barnen är på förskola/skola och sedan ett par timmar när de somnat för kvällen. Även på helger & semestrar har jag jobb att göra. Allt syns inte i bloggen men det är sådant runtom som tar tid också. Bilder, fakturor, tävlingar, mail, telefonsamtal etc. Blir ju lite vad man gör det till såklart och jag har en stor familj så måste dra in en lön. Som egenföretagare så har jag sällan tagit ut nån rast/lunch utan äter medan jag jobbar. Men nu så tränar jag ofta på min rast istället. Inte alla dagar, ofta turas jag och min man om att träna på em/kvällar och varje helg. Men om jag tränar på min rast, tycker jag det bara angår mig. Och det ger mig energi att orka med dagen bättre, jag blir gladare, mår så mycket bättre och presterar mer. Jag har mått dåligt en längre tid men inte idag. Idag mår jag riktigt bra för första gången på länge och ser ljust på livet och framtiden. Att jobba med att stärka självkänslan och fortsätta träna gör mig oerhört gott. Under måndagens inlägg om träning så skriver många om förskolan och hur länge man får ha barnen där etc. och det känns som en diskussion för sig. Ni får gärna diskutera det här i bloggen men jag ber er att vara snälla mot varandra. Mina barn gick få timmar på förskolan till en början, just för att jag var egenföretagare. Men till slut blev jag utmattningsdeprimerad och alla krafter försvann. Förmodligen för att jag försökt lite för mycket och för länge med att få ihop allting. Så fastän både jag & R jobbar mer än heltid så gick barnen andrig långa dagar men fick sedan börja gå lite längre efter att både min läkare och psykolog bad mig tänka över det. Jag vill inte vara en supermamma, jag vill vara en glad, kärleksfull och närvarande mamma till mina barn. Den bästa mamman till mina barn. Och vi har funnit vår vardagsbalans som nu fungerar riktigt bra. Återigen till träningen. Saken är den att man får inte tid att träna, man TAR sig tid att träna. Om man VILL. Det spelar ingen roll hur arg ni blir på mig som kan träna dagtid ibland, för det är inte där problemet sitter om ert mål är att komma igång med träningen. Jag utgår, såklart, från min vardag, mitt jobb & min familj när jag lägger upp MIN träning. Allas liv ser olika ut. Vissa kanske måste träna tidigt i ottan, efter jobbet, när barnen somnat etc. Vill ni ha tips och råd så hjälper jag er gärna med det. Kramar/E