PRINCESS RING

Ring

Ring2

Älskar min prinsessring från Emma Israelsson som jag bär som vigselring sedan flera år tillbaka. Varvar den med en i brons också (likadan) och en guldring. I år så är det faktiskt 10 år (!!!) sedan som jag och R gifte oss. Vi har talat om att gifta om oss och liksom göra hela grejen igen men på riktigt. Vi gifte oss med Jolie i magen och det var ett mindre överraskningsbröllop. Vill göra det med fina inbjudningar, drömklänning, stor fest… Och att barnen får vara med! På nyårsafton så friade R, igen ♥ Våran bröllopsdag är den 26e maj i år, en fredag. Hade varit drömmen att gifta om oss då men det kommer vi aldrig kunna hinna eller lyckas få till. Så vi får se när det blir : ) Vill ju ha tid att planera, njuta och få alla bitar så som vi vill ha det.

Gillar ni min ring så har jag nu en tävling på Instagram (@englasshowroom) i samarbete med Emma Israelsson där ni kan tävla om Small Princess Ring eller Small Sparkle Ring. Tävlingen avslutas imorgon onsdag vid midnatt. Älskar Emmas smycken och har burit dem i många år. Hon är grym! Fantastiska, klassiska smycken med det där lilla extra. Vill ha den rosa ringen när vi gifter oss igen ♥

UTMATTNINGSDEPRESSION

Det är många som frågar och undrar om min utmattningsdepression. Hur jag hamnade där. Hur jag hanterar den, hur jag mår idag. Ja helt enkelt, hur går det med allt?

Jag tycker det är så svårt att svara på, och också jobbigt att skriva (och prata) om den emellanåt. För många dagar handlar om att ”klara av dem” medan vissa dagar känns riktigt bra. Jag började ju må riktigt dåligt för snart fem år sedan så det är inget tillstånd som uppstått snabbt och sedan försvunnit på några månader. Jag önskar att det varit så. Jag tog inte de första symtomen på allvar, jag visste ju inte riktigt vad det var att vara utmattad. Livet som småbarnsmamma och egenföretagare är väl så ibland liksom. Men den långvariga stressen gjorde mig sjuk och 2014 och 2015 sökte jag hjälp igen. Då var jag så under isen att jag knappt fungerade. Kunde inte hålla reda på mail och om jag svarat eller ej. Glömde bort saker, orkade inte prata med vänner och knappt familj (förutom de närmaste som alltid finns här). Svåra koncentrationssvårigheter. Sluddrade när jag pratade om jag var väldigt trött och stressad. Sov dåligt. Ångest varje dag, en sådan där överväldigande ångest som dränerar en. Jag ville inte ta livet av mig, för jag skulle aldrig någonsin svika mina barn. Men jag ville ibland försvinna, för jag kände mig till en sådan fruktansvärd belastning. En människa som knappt kunde sköta om sig själv. Vem vill ha med mig att göra? Vem kan tycka om en sådan värdelös människa som jag?

IMG_7407-0.JPG

Läkaren ville såklart sjukskriva mig för återhämtning. Vila, läsa en bok eller bara vara ett tag för att sakta börja arbeta igen. Men med eget företag går ju inte det. Det är väl det mest negativa med detta yrke jag har. Jag har aldrig en riktig paus. Det kan verka lättsamt och lyxigt att vara bloggare. Det har många fördelar med detta yrke. Jag älskar det jag gör! Fantastiskt att få vara så kreativ och pyssla med många olika projekt. Men när man är sjuk, och på det viset jag varit och fortfarande känner av, så blir det en fruktansvärd situation. Du måste rodda i allt hur sjuk du än är, och det går ibland inte. Du ska leverera, inspirera och komma på nya inlägg. Du ska kunna försörja dig så du MÅSTE leverera. Jag har försökt så gott jag kan och det går allt bättre att strukturera upp saker och ting. Men visst önskar jag att jag kunde ringa någon och säga att ”Vet du, jag mår fruktansvärt dåligt och kan inte ta mig ur sängen. Jag behöver en paus”. Och så vet jag att någon annan fixar med blogg, papper, samarbeten osv. Det hade förmodligen gjort mig frisk snabbare. Och nu undrar några ”Men skaffa ett annat jobb då!” Det sista jag orkar tänka på nu är att fixa ett annat jobb, när vissa dagar handlar om överlevnad. Jag vill dessutom jobba med det jag gör idag, och orkar inte tänka för långt framåt. Och jag vill bli helt frisk!

Att vara snäll mot sig själv, lyssna på kroppen och låta sig själv ta pauser (utan dåligt) samvete är oerhört viktigt. Det har jag varit helt värdelös på innan. Jag har varit en prestationsprinsessa som måste leverera för att duga. Det får jag jobba hårt på idag. Mitt minne och min syn har försämrats väldigt mycket. Måste skriva upp allt och ha larm på telefonen. Kan ändå glömma bort. Min syn har försämrats avsevärt. Kändes bättre i somras när jag ändå tyckte att jag mådde ganska bra men med en stressig höst och vinter så är det ofta suddiga ögon. Oerhört beroende av mina glasögon, som jag innan bara behövde då och då.

Jag kan knappt hantera stress idag. Då låser det sig i bröstet och huvudet och är det för många måsten som ska göras (stort som litet) så reagerar kroppen med att vilja lägga sig och vila. Jag känner hur axlarna och hållningen liksom faller ihop och jag vill bara sätta mig ner. Fruktansvärt frusterande. Att vara i större folksamlingar eller likande där många pratar och tex. barnen är med och ni vet ”mamma, mamma” var femte sekund. Det gör att jag knappt kan fokusera och prata med människor. Blir för många intryck.

Fråga gärna på om utmattningsdepressionen under detta inlägg så ska jag försöka svara så gott jag kan. Det är en så lång period så svårt att få med allt. Jag har testat mediciner, psykolog-samtal och träning och det som hjälper mig mest är att träna. I somras tränade jag en period mycket mindre än vanligt och fick fruktansvärda ångestattacker  igen. Min läkare ordinerade mig att träna dagligen för att må bättre och även om jag vet hur gott det gör var det skönt att någon liksom sa åt mig. Och visst hjälpte det, även om mornarna kunde vara så tunga att jag knappt kom upp ur sängen .Tog jag mig till gymmet så blev ångesten alltid mer hanterbar och försvann med tiden. Men jag har fortfarande ångest och den kommer om ett brev på posten vid stress, när jag är ledsen eller sovit dåligt. Träningen hjälper ofta att hålla mig flytande. När jag mått som sämst så har jag inte kunnat träna hårt utan har mest tränat för endorfinerna. Att bli svettig och röra på mig gör mycket.

Att bli utmattad är inget man bli av ett par veckors stressiga dagar på jobbet. Det är en långvarig psykisk och fysisk stress som aldrig ger plats för tillräcklig återhämtning. Kram/E

IT`S TIME TO START 2017

Hej på er! Nu är det väl ändå vardag igen för alla? Jag har ju redan startat året men idag börjar skolorna igen och den vanliga vardagen är här! Känns helt ok, har varit redo ett tag nu. Gillar inte för långa helger och röda dagar. Det blir liksom bara för mycket på något vis. Men jag hade nog inte tyckt lika om det hade varit så i juni eller juli. Det är nog bara den här tiden kanske. Hursom, nu är det vardag igen och jag hade tänkt börja med ett gympass men har så mycket pappersjobb så sitter med det nu och försöker bli klar med det denna första riktiga vardag. Träning får bli i eftermiddag.

Jag frågade vad ni önskade för inlägg i veckan och framöver och fick till svar att mer outfits samt hur jag tränar och äter. Och på outfitsfronten ska jag verkligen skärpa mig. Förväntar mig massor av ny inspo när garderoben är färdigstädad och rensad : ) Då kommer outfits dagligen igen. Och så ska jag be R filma mina favoritövningar på gymmet. Så svårt att filma själv men får väl öva lite. Kom ihåg bara att jag är ingen PT. Jag tränar det som jag gillar och det som funkar för mig. DET kan jag inspirera med.

Andra önskingar? Kram/E

ATT FÖRHINDRA DEN

img_7315.png

Glittrigt ska det vara : ) Älskar att dricka allt i från vatten till proteinshake i min fina mugg från Starbucks

img_7314.jpg

Kände mig sååå trött och frusen efter middagen så tog en varm dusch och hoppade sedan i min nya morgonrock som jag fick av R i julklapp (Victoria´s Secret) samt mina gosiga tofflor från Sarenza. Höll på att somna vid 19-tiden men nu så är jag på benen igen : ) Ska käka kvällsmål och se på TV en stund. På nyårsafton så ska vi eventuellt fira storslaget med bubbel och fest! Vi har ju bokat om flera av decembers planer. Först julbordet för två veckor sedan, pga. sjuk Romeo. Sedan ställde vi in juldagsfestligheterna pga. mera sjukdom, Så har flyttat fram barnvakteriet hela tiden och om nu inte barnvakterna ställer in så blir det festligheter på lördag istället. Hoppas få svar i dagarna så man kan planera lite och längta! Det är inte mycket till att skicka ut inbjudningar eller ställa till storslagna fester när man har småbarn och svårt med barnvakt, det är en sak som är säker haha.

Jag brukar tyvärr få riktig nyårsångest. Även fast jag som nu faktiskt längtar till 2017. Jag är så klar med 2016 redan nu, haha. Så kanske slipper jag ångesten den här gången. Januari är fullbokat med roliga happenings så det borde ju faktiskt bli riktigt bra. Jag får ångest när ”allt står still”. Som nu. Fast man behöver ju vilan och det såklart, JAG behöver den verkligen! Det är bara nån sorts ångest som infnner sig, kanske av vana? Jag hoppas slippa den nu. Känner du igen dig i detta? Eller är det bara jag? Det bästa är att ha roliga saker planerade framför sig, då blir allt så mycket roligare och härligare. Jätteviktigt för mig, speciellt när det känns tungt.

Ska gymma bort den där jäkla ångesten så den aldrig slår klorna i mig. Och gör den det ändå, ja då får den väl komma på besök en stund men sedan har jag faktiskt inte tid med sånt trams. Januari ska ju bli så himla bra! Love/E

 

 

JUST NU

Mår: Jag mår bra! Efter stressiga månader där jag haft alldeles för många ångestattacker och haft det kämpigt på flera plan så känns det lugnare nu. Under jul-och nyårshelgerna så är ju många på semester så allt står lite still och jag hinner landa och ladda lite inför januari när allt jobb drar igång igen.

Planer: Jag ska skriva en strukturerad plan för 2017 då jag måste ändra på en del i mitt liv för bättre balans. Jag kan inte stressa på som jag gör då allt blir en stor röra till slut vilket leder till ångest. Jag måste få ordning på alla bitar i mitt liv och se till att det finns tid för vila också.

Julen: En fin jul här hemma, trots att jag och Jolie blev sjuka på julafton. Juldagen blev vila och igår på annandagen bio, så en perfekt jul ändå måste jag säga.

Orolig för: Sjukdomar, allvarliga sådana. Och att inte kunna stressa ner. Att inte hitta en väg som fungerar. Men det måste ju gå, visst?

Tacksam för: Min underbara familj! Herregud så glad jag är över min man och mina barn. Och katterna såklart : ) Allt jag behöver här i livet, är dessa älsklingar. Borde aldrig någonsin oroa mig för andra saker, för vad betyder det egentligen?

Stressad över: En del saker jag måste få iväg denna vecka, sedan ser jag fram emot en nystart på alla plan 2017

Förälskad i: Familjen! Att leva, vara HÄR, njuta, uppleva tillsammans. Jag vill verkligen hitta balans och kunna vara mer i NUET och inte oroa mig och stressa så mycket. Herregud, hur många gånger kan man få med ordet stress i ett inlägg? Jag behöver VERKLIGEN göra något åt detta : /

Ser fram emot: Med ett nytt år så ser jag också chansen lite som att börja om från scratch. På de plan man vill helt enkelt. Strukturera det som behövs, dvs. det som leder till onödig/för mycket stress. Fortsätta med träningen som jag gör nu. Kosten går också bra, men ska äta mer grönt!

Favorit i garderoben just nu: Träningskläder! Skulle kunna leva i dem : )

img_7304-1024x1012