HON BLIR 10 ÅR!

Jag bad Jolie ta en bild igår, som jag skulle få använda till bloggen. ”Jag tar fyra” säger hon och drar av dessa. Såklart.

Bilder säger mer än tusen ord men jag vill ändå skriva några rader till dig idag Jolie.

Min älskade stjärna. Min förstfödda. Min dotter. Mitt mirakel.

Så efterlängtad. Så magisk och overklig. För 10 år sedan vaknade jag av att vattnet gick och pappa körde mig till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Efter flera timmars kämpande sjönk dina hjärtljud och det slutade med att jag sövdes ner och du kom ut i ett ur-akut snitt. Allt gick bra och du mådde prima, tack och lov. Med en mörk kalufs och den sötaste pussmunnen så hade du fångat mammas och pappas hjärta direkt. Du spenderade första timmarna med din pappa och ni har verkligen ett speciellt starkt band ni två. Så lika på så många vis ♥

Att få vara din mamma, att få hålla din hand och ta del av din underbara humor, ditt goda hjärta, dina kloka tankar och din energi. Du är envis som få. Stark. Glad. Fundersam. Påhittig. Pysslig. Driven. Empatisk. Kärleksfull. Omtänksam. Och har ett ganska hett temperament ; ) Du har lösningar för det mesta, kommer alltid med nya idéer och du är så oerhört kreativ och charmig!

För dig gör jag allt, och jag är så oerhört tacksam att du, min älskade Jolie, kom till oss för 10 år sedan. Jag var 25 år och hade längtat och väntat så på att få bli mamma. Och inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle få en sådan vacker och underbar flicka till mitt hjärta.

Jag vet att du inte vill bli stor än. Det har varit många funderingar och även lite tårar de senaste dagarna. Du är så klok och alldeles för god, för ditt eget bästa ibland.  Men som jag sagt till dig. Du är alltid DU, oavsett ålder. Inget kommer förändras just nu utan fina saker sker när man är redo. Inte pga. en siffra. Varje dag är en gåva och idag ska vi fira extra mycket. 10 år på jorden, det är magiskt älskade Jolie och det har varit de bästa åren i mitt liv.

Jag älskar dig oändligt och för alltid kära dotter.

Alltid ♥

/Mamma

ARMANI

Mani njuter av sommaren!

Armani var ju i slagsmål i förra veckan och kom till slut hem alldeles mör och trött. Tuffsig i pälsen och var inte sig lik på flera dagar. Hade ont på ett ställe uppe på ryggen men annars ok. Han blev väldigt mammig efter det och från att alltid ha nattat barnen om kvällarna och sovit där så skulle han bara sova hos mig. Precis som förr ♥

Efter några dagar så skulle jag klappa honom och ser att det sticker ut som boll från pälsen, som det sitter som en liten pinne i! Ser jätteläskigt ut. Ropar på R och då ser vi att han har en klo som sticker ut och det varar och är svullet i såret på ryggen. Inte konstig att han haft ont i ryggen, klon har ju suttit fast under pälsen hela tiden : ( Tur att den kom ut av sig själv i alla fall. Efter det hade han ont en dag men sen dess så är han sig själv igen. Dock mer mammig än förr : ) Min lilla baby!

Nu ska jag ladda för ett par timmar i stan. Kan tänka mig att det är galet med folk så här innan Midsommar. Men bara bita ihop : ) Hoppas ni har en fin onsdag babes! Puss/E

DU & JAG

I maj, närmare bestämt den 26e, så firade ju jag & R 10 år som gifta. Det är ju alldeles galet länge och ändå bara en stund. Vi har ju faktiskt varit tillsammans i 18.5 år nu. Fler år än vad vi varit utan varandra.

Vi har haft våra prövningar och kriser. Det har vi verkligen. Och det är kanske inte så konstigt när man träffas som 16-åringar. Man vet inte riktigt vem man är då. Men vi föll för varandra och har alltid hållit ihop, oavsett vad. Vi har nästan förlorat varann, men aldrig släppt taget. Vi var valt varandra om och om igen. Och det finns ingen människa på jorden som känner mig så väl som R gör. Min absoluta bästa vän och själsfrände. Vi är så lika, och också olika. Tack och lov : ) Jag vill inte ha ett förhållande där allt är vardag, där en bestämmer allt och den andra är en ja-sägare. Ja ni vet den berömda toffeln. Det funger säkert för en del det med men jag gillar att vi båda kan säga ifrån, att vi inte behöver hålla med men ändå lyssna och vi säger aldrig någonsin ett dumt ord till eller om varandra. Aldrig! Vi kan sura och vara oense, men är aldrig elaka. Det går helt bort för mig. Att slänga ur sig ord i stundens hetta och sedan ta tillbaka dem. Det fungerar inte riktigt.

Jag älskar våra vardagar & vårt liv tillsammans. Men man får heller aldrig glömma bort att fira, att se varann och överraska. R är min stora kärlek! Jag hoppas att han håller min hand tills vi är 100 år gamla, minst. För jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom. Jag vet att man ska vara stark i sig själv och vara självständig och att kärleken kanske bara är till låns. Vissa tror ju inte ens på livslång kärlek. Men då tror jag inte att man träffat den rätta. För jag tror på livslång kärlek! På ömsesidig respekt, på vänskap, tillit, gemenskap. Och att låta varandra få sin tid. Att dejta. Att bry sig om. Närhet. Att ge sitt hjärta till någon annan är det läskigaste man kan göra, men också det finaste. Och R har hela mitt hjärta och jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Min klippa, min styrka, min kärlek ♥

Du & Jag

FÖRSTA SKOLAVSLUTNINGEN

 

Igår var det dags för pojkarnas första skolavslutning! Herregud, det är stort ♥ Har massor av bilder men lägger inte upp dem här då andra barn syns. Fint att spara i ett album inför framtiden i alla fall. Mina små pluttar! De sjöng så fint och var stiliga som tusan.

Herregud vilka gentlemän!

Nu är vi uppe med tuppen för det är dags för Jolies skolavslutning. Vi har plockat blommor precis som de enligt tradition ska ge till 5:orna. Efter skolavslutningen kör vi en ledig dag, jag & barnen och Jolies kompis W. Sedan är det tre veckor kvar till vårat sommarlov och det ska vi absolut klara av : ) Jolie ska dessutom på ridläger en av de veckorna. Hon är så förväntansfull!

Nu kör vi fredag! Puss/E

GRAVIDLISTAN

Snart är det Mors Dag och eftersom mitt huvud är så oerhört insnöad på bebisar och om en fyra är en god idé att drömma om eller ej så kör vi helt enkelt en gravidlista. Lite kul att se tillbaka på sina graviditeter så här i efterhand också.

När blev du mamma?  Jag var 25 år när jag fick min Jolie. Så redo som jag bara kunde bli : )

Hur många barn har du? Tre mirakel. Jolie som fyller 10 i augusti och Enzo & Romeo är 6.5 år.

Var graviditeterna planerade? Ja det var de, båda två även om den andra kom lite som en chock då vi först fått två missfall på raken och sedan gett upp lite och ”slutat försöka” på samma vis.

När berättade du om graviditeterna? Med Jolie berättade vi redan i v.8, på julafton. Men pojkarna berättade vi i vecka 12-13 om jag minns rätt.

Hur många barn vill du ha? Jag har alltid drömt om en stor familj och tre barn har känts helt perfekt och jag har varit så över bebis- och småbarnstiden. Tills nu när barnen går i skolan. Då vet jag inte om jag är SÅ över bebistiden ändå. Men det är ju mycket som ska klaffa.

Tätt ihop eller långt isär? Vi började försöka med syskon till Jolie är hon var runt 1.5 år då vi ville ha ganska tätt. Det skiljer 3 år mellan J och grabbarna och det tycker jag är helt perfekt.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?  Ja ganska, jag menar att bära ett barn, eller två!, i magen och sedan föda dessa mirakel. Hur funkar det? Helt fantastiskt och overkligt!

Nyfödd Jolie!

Hur var graviditeterna? Jag älskade att vara gravid, och mådde mest bra med Jolie i magen. Trött, enormt hungrig och levde på gräddglass typ. Övriga cravings var gröna äpplen, korvstroganoff, stuvade makaroner och sura/syrliga godisar. Inget av detta är favoriter annars. Jolie älskar idag gröna äpplen och stuvade makaroner haha. Jag gick upp 22 kg med Jolie och har tänkt efteråt att om jag ätit mindre gräddglass och rört mig mer kanske jag inte gått upp så mycket, men samtidigt får jag sådan utomjordisk hunger som gravid, att det går inte att stå emot så jag tror jag hade gått upp lika mycket om jag levt på sallader.

Med grabbarna mådde jag också bra men halvvägs blev de väldigt tungt och jag kände mig ensam. Och rädd. Hur skulle jag klara att ta hand om två bebisar samtidigt? Blev ganska nere på slutet och grät var dag då det kändes som magen sprack sista veckorna och ryggen orkade inte hålla upp magen. 35 kg gick jag upp med pojkarna, och minns att barnmorskan ruskade på huvudet när hon vägde mig på förlossningen för att hon tyckte att jag bara hade mage. Jag kände mig dock som Barbamamma! De 35 kilona rasade dock efter förlossningen så vet inte vad som vägde så mycket, vätska kanske. Kilona var borta på några veckor men magen tog skada och var trasig.

 

Jag & Jolie ett par månader innan jag blev gravid och väntade tvillingarna

Gillade du att vara gravid? Ja det var ju något jag verkligen ville men det var som sagt tungt med pojkarna, inga kläder passade sista tiden och jag kände mig lite fången i min egen kropp.

Visste du vilket kön det skulle bli? Ja vi var så nyfikna och ville på något vis förbereda och relatera lite innan. För att förstå på riktigt. Men vi fick aldrig något säkert svar med Jolie utan barnmorskan trodde att det var en tjej men sa samtidigt att hon var inte säker. Så jag trodde det var en pojke fram till förlossningen. När vi var inskrivna och värkarna satt igång så kände jag att det var en Jolie : ) Minns att jag sa det till Robin, då vi inte riktigt enats om pojknamn, att nu behöver vi inte fundera över namn. Det ÄR en Jolie. Och visst var det så : )

Men pojkarna gjorde vi flera tillväxt-ul och även ett specifikt i 3D och där var de säkra att det var två pojkar. Det tyckte jag var svårt att ta in, då jag föreställt mig att jag bara vet hur man är en flick-mamma. Ja jag vet, säg inget haha. Man får de mest konstiga funderingar om sådant man inte vet helt enkelt.

 

Hur var förlossningarna?  Jag skulle föda utan smärtlindring med Jolie, det skrev vi i förlossningsbrevet. Men jag hade så fruktansvärt ont när vi var inskrivna och värkarbetet startat. Jag är smärttålig och tänkte att jag vet att det kommer göra ont, men jag kommer att klara det. Men värkarna gjorde så ont att jag ville försvinna, ställa in kalaset och inte vara med längre. Typ så. Det visade sig också att jag öppnade mig väldigt sakta. De ca 6 timmar jag var på förlossningen med värkar så öppnades jag bara från 2 till 4 cm. Fick epidural på eftermiddagen (vi kom in på morgonen efter att vattnet gått och värkarna startade direkt) och då kunde jag samla lite kraft igen men ganska kort därpå så sjönk Jolies hjärtljud och jag sövdes ner och de plockade ut Jolie. Traumatiskt men är så klart tacksam över hur snabbt de agerade ♥

Gravid med tvillingarna, magen var enorm redan efter vecka 25

Med tvillingarna ville jag ha kejsarsnitt redan från början. Dels var jag rädd att min kropp inte öppnar sig som den ska och dels så var jag så oerhört slut den sista tiden med pojkarna i magen, att jag inte skulle orka en förlossning som kanske skulle dra ut på tiden. Var så rädd att något skulle hände med barnen och ville förbereda mig och se fram emot deras födelsedag, inte vara rädd. Fick gå på aurora-samtal och de var först inte särskilt tillmötesgående. Jag grät varje gång och fick inte besked förrän vecka 35. Det var tufft.

När det sedan var dags så var pojkarna i vecka 36+5 och vi skrevs in tidigt på morgonen. Jag hade molvärk i bilen hela vägen in till Uppsala (5 mils resväg) men tänkte inte så mycket på det eftersom jag ofta fick molvärk och sammandragningar när vi åkte bil). När vi fått vårt rum så sa de att det var andra före oss så vi skulle vänta där i några timmar innan det var min tur. Jag gick på toaletten och såg att jag blödde. Vi ringde på en sköterska som kopplade upp mig och såg att jag hade värkar med ca 3 minuters mellanrum. Pojkarna var på väg och jag fick snittas direkt istället. Personalen var fantastiska och bad om ursäkt för att jag inte fick det planerade snittet jag velat men jag var bara glad över att tvillingarna var redo och att de skulle födas denna dag oavsett. Allt var meningen ♥

Storasyster Jolie med Romeo & Enzo då vi kommit hem från BB ♥

Hur var första bebistiden? Det kändes helt overkligt och ja nästan kriminellt att åka hem med en liten bebis. Skulle vi ta hand om denna lilla människa helt själva? Jag åkte på en kraftig infektion och mådde riktigt dåligt första veckan men sedan fick jag medicin och det var en mysig tid med vår lilla Jolie. Många promenader och mysstunder och försöka lära känna denna lilla människa ♥ Sömnbristen är tuff och jag både älskar och är lite rädd för den första tiden, innan man har riktiga rutiner och så.  Mysigt och jobbigt på samma gång. Jag har tyckt det varit som roligast efter 6 månader med alla barnen.

Hade du bestämt namnen sedan innan? Ja med Jolie så kom vi till slut överrens att det var en Jolie om det var en tjej i magen. Jag hade Romeo som favoritnamn annars.

Med pojkarna tyckte vi det var jättesvårt! Till slut kom vi överrens om att välja varsit namn. Jag ville då ha Romeo och Robin valde Enzo. Och med facit så blev det de bästa namnen jag kan tänka mig och så passar de också ihop alla tre namnen då de har E och O i sig (viktigt haha). Jolie, Enzo & Romeo ♥